A STAR FROM ÄNGSKOLLAN
Text: Anders Teir
Elvis va å jol in hitt
tå an sang åm Blue Suede Shoes,
men råck åp närpes hittar itt
ti Billboardliston, näj itt iens Snusblues.
Kvafö konna itt ja val född jag
i Nyårk i Amirika?
In great pop singer sku ja va
såm sku va så bra, så bra.
Tenk åm Georg Harrison,
han såm je i Bitulan,
iställe sku häit Eriksson
å va in rangsbygg schenn åp Engskollan.
I wish I came from Tennessee,
tå sku gröbbår buri skoåd,
dår sku vill make love to me,
dår sku sta i kyå å troåd.
Ti sjong åp svensk je ingonting
fö en rekti räidi star,
fö Eriksson han like to sing
åp engelsk just såm Bitels å all ar.
Oh why couldn’t I have been born I
in New York in the USA?
A great pop singer would be I
who would be so good, goodbye.
BJELDÄRKLANG
Text: Anders Teir
Snyöjin buri fall,
ja, fall åp nöts å stall
å märrän hon je klar
å likasoå vi ar.
Kvart bjier e oåv, foåschi.
Siel oåp å fort spänn i.
Nu leggär vi me tjelg å boån
iveig me tjibikon.
Bjeldärklang å bjeldärkling
skramlar runtåkring.
Snyöjin falldär fling vör fling,
man sir ju ingonting.
Bjeldärklang å bjeldärkling
skramlar runtåkring.
Snyöjin strettar langt åkring
tå märrän buri spring.
Åp renkär å i skalmar
he hiengär klåck vör klåck.
All myötand må nu hyör ås
så itt e val ti kråck.
Bjeldärklang å bjeldärkling
skramlar runtåkring.
Snyöjin falldär fling vör fling,
man sir ju ingonting.
Follt å snyög i luvon,
i drivon fäl vör fäl.
Best ti dra opp huvon
så itt man frys ihäl.
Bjeldärklang å bjeldärkling
skramlar runtåkring.
Snyöjin strettar langt åkring
tå märrän buri spring.
BÅSÅT
Text: Anders Teir och Lasse Eriksson
He va Josip, he va Gabrel,
he va Gerda , he va Evald
såm sku ut åp Jestis åp e rektit julfest.
Di ha me se Skrimbäl-Hildur
å di tjuöd me Vaschoås-Aldur
å årkestrin börja spiel in vals i A-dur.
Tier va Vestäras schafyörän,
tier va Kalsån me frisyörän,
tier va Milka såm ha fest fö seminyörän.
Häile Närko, häile Krylbo,
häile Niesby, halva Finby
å så Äling, Hoåkan Malm å Diegäschtettas Tåm,
Pedelux å Egil Nyman,
Nä-Rö, Kvinnår å Kaj Hagman
å så sombäl ar såm itt man tex tal åm.
He va äin såm kriekt åp kniedän
fast on va i besta kliedän,
fö si gomin flöug ur monin tå on flina.
He va omöjlit ti hitt an,
fast in kaskubo a sitt an
i in askkåpp tier an loåg å bare grina.
Vör e bol sat Gustav Lavast
å föschyöka lär se närpes.
å såm lärar a an anställd Gunvår Skogman.
”Gustav, säj nu efter mej
så kanske du kan lära dej
hur tungar vänder vänder när man säjer
Stjelgan och höfstup”.
JOK froån Kaskulappin tårka fraggon ur schtjeggtappin
å schtjynda se skriv opp a:
”Schenn har ja ju e scoop”.
Å Vesander sat å tjefta,
he va EG, he va Efta.
Han föschyka få na fålk oåv ien från Vasa.
Ien oåv Vestäras schafyörän votth så froån se
så an trodd an va i bussin sänn
å bare stöud å gasa.
Lisa Broman fieg kulturschåck
tå on soåg kömm såm va julbåck.
He va faktist in kusin ti Erik Bärnas.
Ole Nårrback kåm me Smithin,
Harald blistra sista hittin,
Janne Vidjeskog han filma allt fö När-TV.
Å he gåva ur schakettin,
hede feste ha va smettin.
Tå Saga dansar gogo je häile salin mie.
Å så kåmbär Benviks-Emel,
han såm rodd i Kaskusånde,
å såm pårra å sa: ”Kömm a stuli nöulon?”
Å han svengd oåv se paltoåvin.
Inga Kalberg sku hieng opp an,
men he vott en bledär: ”Kömm a stuli töulon?”
Jånny Valsbärg sku a bugga,
men i ställe vott an knugga,
fö han tyckt an va så styv i skoldärbladän.
Friedrik Nygoård bare valsa
fast årkestrin spela salsa.
”Kömm sku bry se, huvusatjän att man foår hald oåv.”
Fred va itt in man såm klaga:
”He va skryft schenn, hyör et Saga.”
Men tå kåmm e valomerkki
å klåckon va halv tvoå.
BÖULAGRIS
Text: Anders Teir och Kalle Teir
Hon va en knåpnespig
skryp åp alla vis.
Hon iegd en böulakvig
å in fisi gris.
Tenk om e sku ga ti par di,
tå sku jag val rik
Böulagris
jetär grese som konan,
fraka rund uvi ronan,
fraka skryp åp na vis.
Tenk kva ko,
bare fleschtje i vamben,
lika ollåt som lamben,
he sku lyönas ti pro.
Å så stengd on in di båd i samma tjett
å tenkt att nu så ska ja ful
let naturin jier sett.
Kvig å gris
bare böuka i höyje,
å så röum di ti Öjen,
di to se ut åp na vis.
Pigon kom ti nötse å tenkt nestan stärv,
Tå on såg tjettan tom
så votth on såm en hlärv
Knåpnespig,
hör ske e ga ti par di
fast i tjettan man har di,
fö he va ju en sugg.
ELIS
Text: Anders Teir och Lasse Eriksson
Åp påstin in myön va dår tidit igang.
Smithin a kumi, dår läita å sprang.
”Nu ska vi la så fåltje foår na i loådon.”
He kåm all såttäsch bräiv, he kåm mytjy pakett.
”Näj syöta, kva nu fåltje a gåta schtjeck ett.”
He vela ta ut svättin, he klådda åp dår såm koådon.
Dår plåcka sina buntar å dår lag i kvaschin hop.
Dår va så rietens fosi ienda tätt äin börja rop:
”Näj schennar je e lite bräiv såm nar a tyxa schtjeck åt Elis”.
”Vi tjändär itt nain tåli. Näj kva kan he va fö ätt?
Näj kvaschka vi jier oåv a, he lika langt såm brätt.
Schennar finns e itt na fack ti legg na tåli i såm ska åt Elis.”
Dår votth så i vädän, dår lömna ti gap.
Å mitt opp åp höve, tier börja dår skrap.
Dår ringd häim ti Dåtthy å fråga åm on a huöth na.
Di målta båtth bräive langt nier i en loåd.
Åp e undelit ställ tier itt nar sku skoåd.
”Tenn foår e ligg å möulas”, sa Anna-Lisa.
Dår plåcka bräiven pack vör pack å lag i sina fack.
Ienda tätt äin roåla såm in ytärmarkvalack:
”Näj schennar je e åtär ätt såm nar a send åt hande Elis”.
”Kömm skrivar såde ovölåt? He gar ju itt ti lies.”
Å Matti han va åvani, ”Voi jukra, mikä mies.”
”Näj schennar je e åtär ätt såm nar a send år hande Elis”.
Å Smithin kucka in å sa: ”He må nu va in pösch.
Lik bra ti bränn opp a. Elå kansche itt ni tösch?
He je ju såde kvalän gang såm ni foår hit na bräiv åt Elis”.
”Vi tjändär itt nain tåli. Näj kva kan he va fö ätt?
Näj kvaschka vi jier oåv a, he je lika langt såm brätt.
Schennar finns e itt na fack ti legg na tåli i såm ska åt Elis”.
E SKÅNSKT KVINNFÅLKSBÖXBANDSHONDBÄIN
Text: Anders Teir och Lasse Eriksson
Han va litin å va ut me papp ti Näsby,
han va frecknåt å lädd in litin hond.
He va mamm såm a schtjecka ett na blusty
å fadrin va in emigriera bond.
Men åp viejin he pelar bare bilen,
schenn finns itt na hylest ti trafik
å e grövlar i all sjutton filen,
he je tur att itt e finns na dik.
Ja tror vi springär ienda ner ti Muttron
å gar uvi ti Tina ett na glass.
Vi val ful kliem en böll åp fiulloådon,
he kan behyöfs tå hondin je ti stass.
Men kaffetannän börja värk i tjeftan,
ja tenkt: Nu ska e va in kaffeklonk.
Å hondin for såm skåte tå vi hleft an,
he bar iväg ti Bila, alltså Skonk.
Hoåkan Hålm, kan du svara på min fråga:
Noår gar Pelle å Bom å schacke schan?
Hisin hondin värkar rett så plåga,
han har na i tarman såm ska tan.
Foår man ta kassan me se ut ur barin?
Di bruk ju jier he sombäl nattetid.
Foår man ta snuss å tåbak, hyöret Saari?
La hit na foth fö hondin vill itt bid.
Foår man ta hondin me se in ti Flytin?
Kanschtji best ni lömnar boåd därut.
Sist ja va in så va ja bare glytin
men ja minns he lönast it ti plut.
Foår man ta hondin me se opp iti Kangabackan
å lär an ti siem å tvett ur rompon sin?
Elå foår man Ellfolk tro i nackan
åm pjölaxvattne låftar hondurin?
EVALD
Text: Anders Teir och Lasse Eriksson
Naschtans, åp na vis, naongang,
åm myönan tå man mårar oåv ti nötse,
Evald ha fari me tröskon.
Man jäispar å vill it årk sess nier å buri målk.
Men naschtans, åp na vis, naongang,
så strilar e ti sist i schtjulon.
Evald a braka åv gräipen.
Kvaschka ja moåk mie nu?
Schenn je rännon foll, ja rektit gårfoll,
köm ska lag ut a schan?
Evald je i Buöle me tröskon,
lag a tan å lag a schan.
Naschtans, åp na vis, naongang,
grisar suggon mitt i natten.
Vaken Evald, la de opp å ga ut.
Näj han je rektit hlut, he val jag såm foår ga ut.
Evald skåd kva tjelg et har,
såm in rekti räidi kar.
Schtjöitär tieg å ti hektar
som in rekti räidi kar.
Naschtans, åp na vis, naongang,
tenkär Evald napp i gräipen.
Nain myön tå ja kombär ut i nötse
har Evald florin tom, har Evald florin tom.
FRASSIN
Text: Anders Teir och Lasse Eriksson
Ja ha haft in frass så a rumi ti stass.
Han a fålja me e lastbilslass.
Han je stor å fäit, å itt na såm väit
kvannvörlag man tro ska buri läit.
Hyr et frass, klöysartass,
la de häim, strykarbäin.
Ha nar huöth na knäll froån na rolit ställ
tier in frass a fasna i en fäll.
Han ska läidas tan fö ha je itt van
ti siti i en fäll i stan.
Ha nar sitt in stomp oåv en tovåt romp
åp in hlarvåt sprecklåt bäinåt gomp.
Han a foå na il så an itt kan kvil,
så an glyömär både mjölk å fil.
FRIARIN
Anders Teir och Lasse Eriksson
Han fälast runt å dansa,
han läita å han tjansa.
å bessåmeva åp Karpella fieg an napp.
Å resten jieg så molit,
hon lika ti ha rolit,
”Men smyög de tyst så vi int veckär papp”.
Di kåmm ti Björköbyin
å moånin hengd åp schtjyjin.
Di smöug oppet brovvän å tend it na jus.
I fåchston mött an faschin
såm hosta na ur haschin:
”Iut, iut, iut, iut, iut, iur mitt hus.”
Så for an ti Kalasar
tier an ha äin berädd.
Men hon toål itt tå an flasar
å bäinon allti je orädd.
Hon fodrar malaxlimpon
så han fundrar väl ti fimp on:
”Ytärmarkbryö elå tack å ajö”.
Han loåg en vik å tjytta,
en vik ti ingon nytta.
Men i Laffjäl så soåg an en röbrusåt äin.
Han börja dra ett andan:
”Jassoå, tu je froån Sandan”?
”Vettjahe noo”, sa on åt an å schtjäin.
”Ska ja vis de hur vi har a,
vi odlar mest Ostara,
tjue hektar fössta klass päronjol.
Vi har så gåråt när ås
ja tror att papp foår bjär ås
in å dreck na kaff åp en stol fö et bol.”
”Vi har pryö från Syväluoma”
sa fadrin såm va finn.
”Kansi ty ny huoma
att fleckon våron je så stinn”.
Tå soåg an kva såm puta
men gröbbon bare tjuta:
”Huödu kar he je best att du tar å far, kar.”
HARVONG-ANOR
Text: Lasse Eriksson & Anders Teir
Harvong-Anor han ha in farm.
Han hlava oåp så an hold se varm.
Men så en natt votth e stort alarm
för Harvong-Anor.
Tjeljän vakna, hon yla till.
”Va jeer di jenn, å va kann di vill?
Di må nu itt buri jeer na ill
åt farmin, Anor!”
Farmin, Anor! Farmin, Anor!
Ve jeer di teer, vatt ska hitje bjeer.
Farmin, Anor! Farmin, Anor!
Va ska vi jeer, ska ja buri sveer.”
Dåm håppa opp ur sienjän,
å han börja ladd en böss
me hagle å me salte å me piepan oåv e möss,
jol Harvong-Anor.
Oåp me stövlår, han rusa ut.
Bösson ladda å klar ti schtjut,
precis såm kabåjan i Duluth
ha Harvong-Anor.
I mörkre soåg an in skum figur
såm jieg å tövla froån bur ti bur.
”Itt tänker du vel hlepp ut na jur”
sa Harvong-Anor
HE GLEPAR VÖR E UTSCHTJEFT
Text: Anders Teir och Lasse Eriksson
Vi har e gamalt riskoåv
men tatje he je hlut.
Å jemst sjölva rote
a rektit råttna ut.
He val ti statt opp hevlin
å la pättspikarbal.
Vi val ful it is hask na å lieg å betal
Donka donka donk
donka donka donk
donka donka donk
donka donka donk
Gåbban måka tatje
å schtjefflan bare jieg
så rutipätthår stretta
å flöug all vädens vieg.
Sombäl spika rie
å sombäl fieg maschas.
Hötth it na, sa Jowwel,
såm sku loås va bas.
Gåbban di spika, he va boldär, he va skrambäl.
Han såm kåmendiera va itt hälften så gambäl.
Sombäl tyckt an va nu fraka magär ti svambäl.
”He je ju bare schtjinne som je speta runt e krambäl”.
Di roåla: ”Opp me rije”.
Di kappast me kvarar.
He dåna värr en krije,
fast Jowwel vott it var a.
Di va opphengd å nierhleft
tå Jowwel sa: ”Skå schenn!
He glepar vör e utschtjeft,
kömm a spika tenn?”
HLARVÅT HLAKÄR BUS
Text: Anders Teir och Kalle Teir
Så votth e såmarin å solen å man hlapp oåv Mosebackan.
He va så longt, he va så skryft ti itt behyöv ha Båss i nackan.
Men tvätth åm myönin föschta dag så roåla gåbbin såm en tjur:
”La de opp nu, klockon je ju just halv sju.”
He va ju nett å jemt så man hienda få in snus.
He je utet in iend fö in hlarvåt hlakär bus.
Ja sku a vela vedra vamben, sku a vela ligg åp Klåbbin,
så ja börja pomp i piede, men tå to e ield i gåbbin.
Han votth så ryö i yögön så ja trodd an sku kriper.
”Kva fenin ska et tit å jier, kva har tu ti jier tier?”
Så fieg ja buri röfärg både nöts å uthus.
He je utet in iend fö in hlarvåt hlakär bus.
Ja både ploga å ja harva å ja böuka utan oåning.
Ja bare måra till å måka å ja laga na brehloåning.
Å gåbbin han va åvani å gåta allti tjat:
”Ja väit itt kva hitsche je fö fjoåmbäl tå an je såde lat.”
Så skaffa an me arbet i e nempong vexthus.
He je utet in iend fö in hlarvåt hlakär bus.
HÄSCHTJÄSCHFJÄLIN
Text: Anders Teir och Lasse Eriksson
Häschtjäschfjälin, Leduschsånde, Skrimåschhåle,
Stjälgon å Kålhäidän,
Köckmåsmåsan, Schielgrånn å Durrkrok,
Spelgåbbliden, Klåbbin,
Stäintåe å Ryssback.
Kakälbäin, Kangaback, Pettåschbårg, Håkonskrok,
Hondpongåsin, Katt(!)liden, Trenjonpått, Tattarback.
Olansgriendän, Lekattfällon, Kåschöschfjälin,
Kalax tissan,
Nölaxtreschtje, Knöusin, Klåckarback,
Blandbytton å Påttan,
Hoston å Nixback.
Kakälbäin…
Blandhagan, Ridstallen, Bokollan å Äide,
Mjyötreschtje å Knoåploådon, Skonk å Knöpälback,
Räikalin å Joåpas bådan, Skårvåtin å Svidibetjin,
å Schtjitpått, å Schtjitpått.
Kakälbäin…
IN BLÅOMÅOLA PLÅOTBÅOT
Text: Anders Teir
Emel for åp pied ti Öjen.
Markan i in burk å e mäitspö me.
Åp strandän bräivär hlussin
stal an se in roddboåt,
for ut i Kaskusånde å sku buri mäit.
Men höfstup votth an longvåt
i in blåomåola plåotbåot.
”Tusan., jeken,
köm a stuli nöulon?”
Emel kåm ti plomp i fjälin,
fieg in rekti kalsup så an vela spy.
He smaka cellulosa,
smaka värr en dynjon.
Emel for ti båtens som i seck me bly.
Men höfstup kom e titoåt
in blåomåola plåotbåot.
”Tusan, jeken,
tennar kåmbär Fålklain!”
Fålklain tjuta me sirenin,
å Emel dro di opp som in arin mötth.
Så tömd di ur an vattne,
å tömd i an na välkan.
Emel liva i å va itt ens na trött.
Å höfstup for an häimåt
i in blåomåola plåotbåot.
”Tusan, jeken
köm a stuli nöulon?”
IN SCHTJITI IEND
Text: Anders Teir och Lasse Eriksson
Ja vakna in myön
å tongon va gryön,
å kroppin va ur funkschon.
I yöron e liet
såm nain såtthäsch biet
tå radio je oåv statschon.
E ibraka bäin
å e hyöv såm in stäin,
å veddre såm vela ut.
E yöga va blått
å en framtand va båtth,
å änne va put vör put.
Fötthi gradär elå varman.
Schtjinne skrylas oppet arman.
Markan grövlar oåp i tarman min.
Kåstymin je hlut.
Ja lömna därut
bak en tregåschsåff.
Di lömna me tier
som in uvitjuöt hier.
Men ikväss va ja no tåff.
Ja sprang å pänsa mest å röula ,
ja sang å råla å ja böula
ienda tätth ja va å stula åkoll.
Ja itt val man glad,
ja no je e skad
na tålsche gåta hiend.
Lik langt såm brätt,
ja no je e lätt.
He to in schtjiti iend.
JASSOÅ
Text: Anders Teir och Lasse Eriksson
Jassoå, tu je froån Öjen?
Kåm opp me mieg ska vi dans.
Ja låvar ti va beschtjieli
å itt äss naschtans.
Jassoå, tu tuggar löckan?
Ja, jag je å förtjyld.
He vill ju ga i knöckan.
Tu sir ja har bringon schtjyld.
Jassoå, tu glömd lyösgomin?
Ja, ja tyckt tu oåt mest me schtjäid.
Ja, tit for han ongdomin.
Näj näj, ja ska itt va na läid.
Jassoå, tu vill itt dans na,
tu je liksåm itt na brydd?
Men itt kan ful he jier na
att ja just va ut å spydd?
Jassoå, tu har in friar?
Je e han såm kåmbär schenn?
Vi syns.
JOSIP
Text: Anders Teir, Lasse Eriksson och Gunilla Teir
He va vör Buöschlokalin, he va 58.
Han sto därut bak knutin me en moschapått.
Han va så trött å hlut, han både spydd å sydd,
å tjeljän vela dans, men han va itt na brydd.
Å hör ska han konn dans såm va så utan bäin?
Josip, la de häim.
Ga, ga, ga, Josip.
Tå sprang an in åp sien å to se till å sjong.
Han roåla å an böula så an spreckt en long.
Å tjeljän tyckt e liet ju mest såm jur i bur,
å all di ar såm lyddest di va lika hlur.
Men Josip vånn, han tugga både fragg å hläim.
Josip, la de häim.
Josip ielda oåp me mytjy råckenråll.
Jitarrin heng å hlambra åp en räidi kåll.
Å bölingan då ropa: ”Nu ska hitje ut!”
Å Josip bar di ut tibak i samma knut.
Han fieg en luk i gräinen, lömna bak in stäin.
Josip, la de häim.
JÄHLE
Text: Anders Teir och Lasse Eriksson
Bessin hlafsar me lihlohlon,
hlarvar mest runt byjin,
har i se ti rym.
Hulda fliengär runt å läitar.
Birger je i skojin.
Snart buri e schtjym.
Jähle, han läitar jähle
ti jäl runt foårän
så di halls ilag.
Nählor, he vex pipnählor
å stor brännhähloråv alla di hlag.
”Hlugon, köm hlarva on i hlåtten?
Ja hlitär an i hlimsor”,
säir Birger ti hlut.
Hlirar, he hlirar tier e hluttar,
he hlakrar å he hlambrar,
he hlifsar å he hlintar,
hlieng hit en hlärv.
KRUSKROCK
Text: Anders Teir och Lasse Eriksson
Ja vill ha bare bare greddblöite å kruska.
He ska va plettan å frasagröitin.
He je hlåsarin me mårasåsin,
elå kalvdansin å skarpbrö
Ja vill ha gräddblöite å kruska,
annåsch jetär it ja na,
annåsch jetär it ja na.
Ja har en tjelg såm je et rekti tok,
men hon je nalete bra ti kok.
Å hon väit att ja har stekåt stubin
tå e buri riek i krevon min.
Ja va ti bilibodän förr in da,
å sprang å skåda kva hlax jiet di ha.
Men he ve ingonting som smaka ti na,
så ti sist så fieg ja låv å ga.
Ja kom ti Jestis å sku buri jiet,
men ja va utan pengar, rektit hliet.
Di feig så läidon tå ja vela plut
så ti sist så sa di: ”La de ut”.
Ja kom ti grillin å ja tenkt beställ,
men he som va i lukon börga schtjäll.
Tå sa ja: ”Har ni itt na kruska schär?
He je ju he såm ja vill tjyöp åv är.”
KÅTONGFIELDS
Text: Anders Teir
Josip va in litin litin klepp
såm bodd naschtans i Kåtnäs lame mamm sin.
Han va bloå, kåtong-kåtongbloå.
Han va ylak å skräik å roåla
tier an loåg i vaggon mitt i rume,
i en rekti kåtongvagg därhäim.
Mamm hans sa: ”Kva je e nu fö roålas,
näj nu trol ja nov vi flyttar, jag å frassin.
Tu je bloå, kåtong-kåtongbloå.”
Å så for on åp motårpiede
såm e schtjitit streck i Klåckarbackan,
å in rekti kåtongfrass sat oåp.
Men just vör Bila jälma frassin,
så e bar fö tjeljän ut i ditje,
i e hlaskåt, gåråt kåtongdik.
He va just tenn vör kåtongbodän,
fast i anna ditje nier i backan,
i e hlaskåt, gåråt kåtongdik.
LANDA ÅP LIAN
Text: Anders Teir och Lasse Eriksson
Hyör et doktorin,
ja stula i florin.
Ja tjuöd hit me brorin
å har e kålblått bakbrie.
Skåd sjölv åp tjohlin schenn.
Ja har omlaga schenn,
ja je oppskuri tenn,
undrar just kva et trol.
Tu kan aldri jiss kva ja jol.
Landa åp lian,
ja landa åp lian.
Brorin kom ti nötse å a kvetja lian.
Han sto mitt bakfö tjurin vånn tå an hold i an.
Stretje he vott e kåsch
tå ja landa åp lian.
Gar e ti jyöm a,
gar e ti glyöm a,
gar e ti syöm a alls,
kanschtji e gar ti falls.
Foår man na garanti
att itt e knidär i,
att itt e gar ti si
spåren baket in li?
Ja brukar ju fälas ti fri.
Landa åp lian,
ja landa åp lian.
Hitje hend ju tå it brorin schtjött se.
Kvaschku lian dragas inet nötse?
Stretje he vort e kåsch
tå ja land åp lian.
Friarin bidar,
han je å schtjidar.
Snath je an häim tibak,
tå val e na kalika.
Dåktorin, hitt åp na.
Fö je an såm i kväss,
tå vill an buri äss.
Han brukar kliem just tier
såm lian råka ti schtjier.
Landa åp lian,
ja landa åp lian.
Väit köm fenin som a salta lian.
Han ska badas tå ja foår tag i an.
Fö stretje he vott e kåsch
tå ja landa åp lian.
Landa åp lian,
ja landa åp lian.
Lian repa såndär besta särtjin.
Men he va dåkarin för ryggvärtjin.
Stretje he vott e kåsch
tå ja landa åp lian.
LARS-ERIX
Text: Anders Teir
Får vi bjuda opp till dans
i Österbotten någonstans,
kan ni ge våra låtar en chans.
Vår accent är sverigessvensk,
det är bättre än att bensk,
för vår eget språk det tycker vi är hemsk.
Dom är schyssta där i väst,
ja, i Sverige vet dom bäst
vad vi halvfinnar gillar allra mest.
Det ska vara synt och string,
annars blir det ingenting,
annars tror vår publik vi är ding.
Ibland så byter vi ackord,
ibland så gör vi inte det,
men det låter lika bra där brevé.
Inte spelar det nån roll
om man byter dur och moll,
bara man har humöret i behåll.
Ingen text är får banal,
ingen fras är för fatal,
det gör ingenting om rytmen och rim är skral.
Varje låt den andra lik,
för det vill ju vår publik.
Varje ändring den ger dom kolik.
Man har sagt att vi ska le,
så nu gör vi alltid det.
Våra gipor har fastnat på sned.
Efter många timmars kneg
har vi lärt oss några steg.
Hela kompet finns på band,
fast visst krånglar det ibland,
ja, det gör det i vårat dansband.
MAMM Å PAPP
Text: Anders Teir och Lasse Eriksson
Mamm min å papp,
di bruka far ti byss åp e gamalt Zündapp.
Mamm vela mest jest,
papp vela mest fest.
Skvipp i åt gåbbin
in rekti snibäl me na pråina i.
Han je såm ståbbin,
in tådde ruti såm man työmär i.
Di fälast runt å jesta nier bå kvar å mar.
Va itt nar häim åp ätt ställ for di ti na ar.
Hon pina ut na kaff å na bagarbrösdåpp
å gåbbin in moschhalvkåpp.
In sånda va on ut å tjuöd i gomanstid,
me gåbbin bakåp pallin å in tåli spid.
Di kåm ti Knutte å an sa: ”Kom in en stund!”
Men gåbbin vela buri grund.
Mamm hon veta itt kvatth on ska skoåd å viens.
Hon vela schtjemmes yögon ur se hon me iens.
Men gåbbin sa: ”Vi jöcklar itt å blandar na,
Ska e va så ska e va elå så foår e va.”
MOSCHAKOK
Text: Anders Teir
Aschtu-Gabrel handla jestin,
skaffa se in apparat.
roåjin ha an ondalagt så e sku reck,
å sedan va e klappa å klath,
ja sedan va e klappa å klath.
Moschakok gar åp tok, åp tok.
Jyömär man itt donin så je man itt klok,
å snath kåmbär snutan å snok.
Aschtu-Gabrel va i baston,
ielda å koka ur.
Men bessåmeva va polisän tier,
å sa ”Oås gar itt e ti lur”.
Aschtu-Gabrel kåm i butkon,
donin votth ti skrot.
Gabrel fieg itt smak in enda litin droåp.
Ja, tenk hör bedryövlit å lätt.
MUHAMMED ALIPLOÅT
Text: Anders Teir
I in vibåsk mitt i en jäl
sat ien å tenkt nestan svält ihäl.
Men bessåmeva duök e opp in tjur.
”Sidu he, sidu he, sidu sidu kva tur.
Har e na oådrår i tålsche klomp?
Schenn må nu va nain såttäsch romp.”
Han hlietttackla oppoåt in litin biet,
så sest an nier å jiet.
Mu-Mu-Muhammed,
Mu-Mu-Muhammed Aliploåt.
Han va så hongråt,
han bare hlafsa tå an oåt.
Tjurin tyckt e va na såm bränd:
”Kanschtji e va nain krank ja tjänd.”
Han väiva me rompon å så fluvår flöug,
men Muhammed hold i se å söug.
Kråppin hans votth såm in båll ti hlut.
Bakbäinän väifta å sto rett ut.
Men tjurin han ählta å va så spak
fast nar tappa ur an tenn bak.
NIESBY CITY
Text: Anders Teir och Lasse Eriksson
Niesby City je såm förr,
ela kanschtji nalete störr
tå ja kåmbär häim baket mytjy oår i Svärje.
Tenn va Nilsas schåsken förr i tidin,
he va langt furi Halpahallin å Vridin.
Ja minns tå Nils skar kårvin sextitri.
He va holest räidit förr schärhäim.
Ja minns Kraftas fottbållslaje – tier va
Södärmannas Kit å Engekvistas Bill å all möjli godingar,
såm vi säir i Fittja.
Ja minns spesiellt tå nain straff sku leggas.
Tå rusa vi häile lektarin nier
bakåm täide aras moål.
Å så ropa vi: ”Schtjut Uno!”
Tå for skåte oåv tå Uno ladda,
he vott häile ledre utfladda
å bållin riekt iland vör Gamälbro.
Å vicka bilar vi hadd. Vi va sju man i bolag åm in femtitrians Pobeda. Han
dro 37 åp hondra. He va ju vi såm hold Hammarberg åp föttren.
Å så sku e ju va rasärhanskan, tådde så knöulår sångst.
Ja minns man va ju stallsportin å båra håle i gåbbinas skoxhanskan, me vingälskafte.
Å så for man ut me gåbbinas Skoda Octavia – å protjyör hanskan.
Men i Durrkrok, tier bar e oåv viejin.
Så di fieg la me ti Måisin så an fieg buri syöm å lag å lapp.
Man votth ju aldri na mäir nain rekti kar.
Ja, Måisin.
Ja votth syöma schenn, he synns vel stynjan.
Pappas Skoda votth laga ti e dyngvangn.
Ja minns, he va ale i kadan.
He va förr tå man va smått oppnosi,
tå man va ong å fosi.
Ja allting va en skrypels sextitri.
NÄJ SYÖTA
Text: Anders Teir och Lasse Eriksson
Näj syöta,
kvann ska ja få alls na jälp?
Ja kastar snath väivän,
ja haldär åp ti schtjälp.
Me trötje å kålstäroålin åp orust
har man en olust.
Ja ringär ien som väit.
Nogvetjaful doktoren talar svenska?
Jaså, som modersmål? Jaha.
Ja gåtar ful benska
om det ska val ti na.
Hyöret sidu ja je rektit oppstelld.
Ge mej na håtapulver nu.
Tjöthlan är uppsvelld,
Donner, hörde du?
Kva schku man nu får ur in tådde kvittråck?
He je ju lika langt såm brätt.
Han va såm in sågbåck.
Ja no har di a lätt.
Man val så oppjefst tå di it föschtoår na
täide tenn i Helsingfåsch.
Så foth såm man säir na
så vill di skoåd åkåsch.
ONDELI FYÖTÄR
Text: Anders Teir
Han va utkumi faktiskt froån Beckby
å va stor såm schfyörän i Rangsby.
Hon va spitji å kåm häim froån Svärje,
men va bånnfödd å oppvext i Tärjär.
Han va ful, men ha va grymt beschtjieli,
hon va vackär men holest schtjenhieli.
Å di fälast åp sam såttäsch myötär,
men hon tyckt an ha ondeli fyötär.
Syöta fålk leck, kva har an i pjixår?
Kva je hede såm hiengär ur böxår?
Ingon oåning åp toånar å hälar,
å så val e så storiendåt fälar.
Han va storvext åp alla di kantär.
He va fleschtje å tjöte å na spantär.
Hon va magrast åp grymt langa streckår,
knaft in tum milan boåd förkälsfeckår.
Han ha armar å bäin grov såm ståckan.
Till åp tjyöpe så lånta an såckan.
Å hon tyckt an sku bord betal byötär
tå an ha såde ondeli fyötär.
Hon sku bot an me pildär å ryötär
å hon fåschka i alla di byökär.
Å så sprang di åp all såttäsch myötär,
men han ha bare ondeli fyötär.
Ti sist sag an: ”Näj hyör et, hlapöyte.
Tu ska itt tro ja je bakåm flöyte.
Tu sku bord byt til välkan hövspoånår.
Ja har grymt läidon oåv tålsche joånår.”
Å så roåla an: ”Tusans gåriendan!”
Å så fieg on in fäl i bakiendan.
Men nov va folanskapin oliendåt,
fö nov votth hande fälin storiendåt.
OPP I E SCHTJOÅRBO
Text: Anders Teir och Lasse Eriksson
Ja va ut i skojin,
jieg langset in roå.
Tå soåg ja e schtjoårbo
tier e sat en schtjoår.
Ja votth schtjärra, pompin börja hloå.
Ja spärra opp di, täische bloå.
Skåd, tenn je e schtjoårbo
mitt i en roåskog,
å ja sir edjän schan.
Ja tenkt buri takäl
men böxår va fö sniev.
Schtjoåron börja kakäl
så ja börja svier.
Men tåto ja opp in stäin
å kasta så e kväin.
Schtjoåron kriekt åp kniedän ,
flöug ågruv i en gräin.
Å ja tackla langset häile trie.
Sku ti boe, ja sku tit å griev.
Aaa, ja tösch itt na liengär
fö kvistan di hiengär.
Hör ska ja ta me tit .
Tanas et så nåckas et.
Å ja rambla, å ja plompa nier,
å ja svambla: ”Kva sku ja tit å jier,
aaa, opp i e schtjoårbo.
No je man domb no.
Kva sku ja tit å jier.”
PIEDE
Text: Anders Teir och Lasse Eriksson
Hon kåm å tjuöd ett viejin
ti Grånne in löudaskvield.
Tupera å besta tjohlin,
i gräinen e splitnytt pied.
Höfstup mött on Levi
såm on ha gott öga till.
”Tusan, nu foår e bjier kvatth e vill”.
Hon stana å stäig åv piede
å kråppin börja råsk.
Så lext on lame flokonän
bak in stor klavschtjitibieschbåsk.
Me kvitår sin åp aggon
så gröumåt sag in till:
”Levi, nu foår et ta kva et vill”.
Å ha man vuri tier
så väit man nov kva man a jorth
tå gröbbon satsa allting
bak båschtjin åp e kort.
Men Levi va e svin,
så an svara me e flin:
¨”Tå trol ja ja tar piedin fö han je ju ny å fin”.
Så for an ivieg åp piedin
fö he börja räin å åsk.
Hon lömna lang i yögon
bak in stor klavschtjitibieschbåsk.
Langt nieret Ryörgrånnsviejin
on roåla baket an:
”Levi, ja mena alisan”.
SNUSBLUES
Text: Anders Teir och Lasse Eriksson
Ja har en pangbrud froån Tjärlax.
Sjölv så je ja froån Kalax.
Ja har en pangbrud froån Tjärlax,
hon super itt, men tuggar snuss.
Kvalenda gang vi ska pussas
ha on just lagt in in rekti buss.
Ja ha tala me svieron,
men åm man säir na så svier on.
Å snussar sjölv, ja he jier on.
Hon fodrar tri dosår kvar dag.
Hon har in lepp såm e pieron,
å brudän min å hon bruk snuss ilag.
Dår je så frecknåt åp kråppin.
dår je så frecknåt åp kråppin.
Tå dår kåmbär åp måppin,
så spåttar dår motvind å kapp.
Tå var dår frecknåt åp kråppin,
å leppin hiengär lyös å hlö å hlapp.
Dår har e tusen ti gurkhus,
tier di jyöder me burksnus.
Å svierin bor i e uthus,
han tjyöjes tå toår tuggar snuss.
Dår gar i ätt ievit snusrus.
Näj, nu ska ja ut å ta in snuss.
SÅMARTIDIN
Text: Anders Teir
Nu kåmbär såmartidin.
He je så schyönt ti si
att tjuödän vikär ondan,
naturin livar i.
Å solän lys me värman
åp allt he såm a dödd.
Man tjändär Gud je närman
å allt val oåtärfödd.
Åp oåkrar å åp iengar
nu vexär höj å sied.
Å alla blomstärsiengar,
å kvalin båsk å trie,
di jier att vi val var a
att uvi land å strand
he finns en kraft såm tar a
åp besta vis åmhand.
Nu grönskar häile jolän,
nu blommar bärg å dal.
Å fåglan ynjy solän
di finns i tusantal.
Di sjongär ut en helsning
me hondra såttäsch jud
åm fyödels å åm frelsning,
åm kraft froån Herren Gud.
SÅRJÄN Å GLIEDJÄN
Text: Anders Teir
Sårjän å gliedjän di lievär å bor ilag.
Miedgang å motgang di fåljar kvarar.
Mörkre å juse je me ås bå natt å dag,
oppfylldär jolän å gar par åm par.
Viejin fö mieg,
viejin fö tieg,
har både tyngär å molian stieg.
Allt såm je tongt kan val lett inan kvieldin,
läidon kan viendas ti håpp å ti tro.
Mörke å tjuödän val värman å ieldin,
urböuk å stridär kan legg se ti ro.
Viejin fö mieg,
viejin fö tieg,
har både tyngär å molian stieg.
TURE Å TYRA
Text: Anders Teir och Lasse Erikson
Ture je åp Närko å je svetsar tier,
Tyra je därhäim å kokar jiet.
Ti spring i alla bodar, he je allt on jier.
Så foth såm Ture foår ut lyönen je an hliet.
Ture far åp pied ti Närko kvalin myön,
Tyra har in split ny BMW.
He gar så foth ti handel opp en svetsarlyön,
men kvafö ska on va e tådde gapantrie?
He je duth, he je grestit inan onin.
Ture, va tyst å pong ut.
Hon ha golle såm glemar runt gomin,
men Ture han har luk åp luk.
Ture jetär gröitin ur in burk oåv ploåt(in),
Tyra fodrar bare antrekoåt.
Hon har in bisampels såm kåsta 12 å 3,
men Ture har in uddaråck froån 49.
He je duth, he je grestit inan onin.
Ture, va tyst å betal.
Tu foår nöj de me lödasransonin.
Hald tjeftan tå tjeljän ska tal.
Men så in lödaskvield i fjol
åp Grånne i Pjölax in löda i juli ifjol,
så somna Ture ynjy e bol,
e vanlit servieringsbol.
Ture loåg å låfta såm en aron röus,
Tyra brydd se schtjit i åm an fröus.
Hon for froån Grånne me in arin fremand kar
å Ture vakna opp å tenkt: ”Kva tur man har.
He va durt, he va grestit inan onin,
men nu ska itt ja betal.
Hande arin foår hald on me donin.
Foåschi tå hör rolit e val.”
TÅ FOÅR MIEG KNÖCK
Text: Anders Teir
Hon jieg i småbånnsskolan
föschta oåre me di ar.
Men piepan va så baschli,
tyckt ju hon, såm va in kar.
Nier Kollår stal on epplän
kvalin kvath å kvalin da.
Åt lärarinnon sag on:
”Tu ska itt loås va na”.
”Fö mamm je froån Taklax,
å papp je froån Tjöck.
Ja toål itt na jöcklas
– tå foår mieg knöck.”
Hon hlengd såm hlarvåt hlärvår
kvalin glyt åm e va soå.
Å Skrimbäl-Häck froån Stjälgon
gav on rektit ovanoå.
Han fieg in arm i fählon
tå di bådaggast in hyöst.
He votth ti läit opp ohlon,
såm Gerda hlo åplyöst.
Ongan liekt me hunskon
å sista pare ut.
Gerda röikt åp hynschtjon
Klubb 77.
Å lärarinnon hläit opp dören:
”Vad är dethär för sätt?”
Men Gerda bare sa:
”Tu må nu va nalete lett.”
UR SVENSKA HJÄRTANS DJUP
(Till minne av de svenska framgångarna vid vinter-OS i Nagano )
Text: Anders Teir
Vi har kommit ifrån Japan och vi vågar inte hem,
för vi lova ju medalj, minst 25.
Men i stugorna i Sverige såg dom alla på TV:
Bäste svensk kom på placering 103.
Uppå torget höll dom redan på med prisutdelningen
när vi svenskar gick i mål i kvällningen.
Och vi fick ju en förkylning, ja det fick vi alla vi,
vi som stod i drag när finnar drog förbi.
Vad gör det att sist man är,
för hela Sverige vet ju det
att huvudsaken faktiskt är att man är med.
Det är ingen bortförklaring, men visst fasen är det trist
att dom överlägset bästa skall bli sist.
För vi hade dålig doping, inge fäste, inge glid,
och förresten var det japsar som tog tid.
Vi fick knölig säng och äcklig mat till middag alla dar
och så fanns det inte Kalles kaviar.
Men en jätteseger tog vi svenskar ändå hem en dag:
I stafetten slog vi Hongkongs andra lag.
Frågar ni hur Dähli ser ut, ja då står vi som ett fån,
– honom har vi ju sett bara bakifrån.
Men en svensk har gjort succé, ja vi ska inte glömma det,
kom ihåg den svensk som heter Myllylee.
Mikka Myllylee som tog medalj i snitt varannan dag,
han är lika svensk som Marabouchoklad.
Visste ni att Välbes mössa den är sydd i Västerås,
och Björn Dählis fars kusin bor i Borås.
Alltså var det vi vann,
alltså var det vi som vann,
ja, vi vann som bara Sveriges svenskar kan.
VI JE LAGA FUÖR KVARADÄR
Text: Anders Teir och Lasse Eriksson
Tuu je ong men itt ja i,
ja je åtti, tuu tjutri.
Jag har pengan, men itt tu.
Ska vi jift ås nu, huödu.
Ja je vacker, tu je ong.
Tu je lett å ja je tong.
Vi je laga fuör kvaradär.
Gåbbin denn han foår flytt bått,
ja je no in betär sått.
Boåda tåmde ongan din
kan ju bo me farmor sin.
Vi ska va ifried ilag.
Itt nar stuör ås natt å dag.
Vi je laga fuör kvaradär.
Handel ringan, bok lokalin,
brölåpsreison gar til Dalin,
skaff na kåckar, å in klåckar,
bjud na fålk, en sexsjuhondra laffjösboar.
Brölåpe ska ja betal,
prate sjöitär Hohenthal.
Best man ett kommunalroåd,
sjölvaste Hans Ingvesgård.
Besta dansmusik såm finns,
Laffjösvalsin, Thure Hinds.
Vi je laga fuör kvaradår.
Ja ska bjud åp brölåpskakon.
Sej åt Åstrand an ska bak on.
Å så foår vi mang presentär,
(Såm vi kan byt bått åp Center.)
Tjeljen min is itt vi bjud.
He kan var ne himst ojud.
Hon vor uvoåns, iskåt, vild,
tå on huöt ja ha ga sjild.
Vi ska niedkåmm, tuu å ja
nie moånar froån ida
Vi je laga fuör kvaradär.
ÅHYÖV I IN PÅTT
Text: Anders Teir
He börja tvätt åm möynin,
he va kvatth furi ått.
Så fort man stäig ur sienjän bar e oppånier,
åhyöv i in pått.
Jasså jaha,
he val in tålsche da
tå tjeljän säir: ”Kva va e ja sa?”
Tjeljän bare flina tå ja stretta åkoll.
Hon sa: ”Ja sa ju åt de,
ga ut å työm fö påtton je foll.
Skoåd ett så itt on schtjälpär åkoll”.
Jasså jaha,
he val in tålsche da
tå tjeljän säir: ”Kva va e ja sa?”
Ja arbeta å tårka å ja vräid ur en hlärv.
Å tjeljän bare flina,
bare flabba så ja trodd on sku stärv.
Hon flabba så ja trodd on sku stärv.
Jasså jaha,
he val in tålsche da
tå tjeljän säir: ”Kva va e ja sa?”
Tjeljän nappa tjärelde
å for ivieg såm fjärelde.
He bar ivieg ur rume me in tåli byör
å ut åp en dyör.
He bar ivieg å ut åp en dyör.
Jasså jaha,
he val in tålsche da
tå tjeljän säir: ”Kva va e ja sa?”
ÅP KÅTONGLAVAN
Text: Anders Teir
He va åp Kåtonglavan, he va tjuvifyr åm voårän.
Di dansa å di homsa såm kriturän åm voårän.
He tjetast ynjy sålår å he pela oppet loårän,
å Viktoras fiulin liet såm brandkoårän.
Tier så dansa nempongar å kåtongar å tjöckar.
Di roåla till åt Viktor att ”he je för mytjy knöckar”.
Men Viktor han je foll i fän så taktän bare öckar.
”Toål ni itt in vals så kan ni hals därhäim.”
Å tjelgan kåm å sa att ”nu så finns e no bestoåning”,
men gåbban bare dansa å di valsa utan oåning
så Kåtonglavan reka i bå spantär å brehloåning
å Kåtong-Viktor fila såm in hlåttmaschin.
Å Viktor spela sakta, he va knaft e jieg ti hyör a,
fast kåtongan di gapa opp me hede betär yöra.
Di sa att ”hisin Viktor må nu itt va rektit vyör a”,
Men Viktor sa: ”Ni lydes ful me hlarvyöra.”
Gåbban je i båskan å di smyögär å di tar se.
Kåtong-Viktor spelar å han knidär å han har se
så tjelgan foår opp värman å så krankan buri par se
å kåtonggröbbor val nalete rietens skryp.
ÅP TRESKBACK
Text: Anders Teir och Lasse Eriksson
Åp Treskback sku on ut å plåck na lingon.
Hon soåg in glyt i skojin bak en stug.
Å toåran bare schtjulja nieret bringon.
”Va siter du jenn å groåter, vömm je tuug?”
Han sa: ”Ja gråotär fö att ja je froån Kasköy,
Kasköy, Kasköy, Kasköy, hu ska ja hitt himm”.
”Du måtar föschyök nätth de poå me Haglund.
Ja trol an brukar moår å stan i Tuöl.
Ja tenkär an je glad ti få in busskund”.
Men glytin bare vela vrin å böul.
ÄLÄ
Text: Anders Teir och Lasse Eriksson
Kva tro vill toåde boåd såm har opp tumin?
Ska vi gåt stan å skoåd. Nåjo, sess i.
He je ju mitjelsmess, vi far ti marknan.
Ja trol vi val ful sess ilag all tri.
Ja väit itt jag kva han tenn bak a håxa oåp.
Dår bälja till å syöta kva dår krösta oåp:
”Älä poika, älä viitti.
Älä poika, älä koske.
Älä poika, älä kutita.
Älä poika, älä nyt.”
Ja tyckt dår sa na åm Viiti.
Hede kutita – kva he je fö hla väit ja itt.
Itt gått ti viet kva dår jöuka,
men ja tyckt e liet såm en spilitt.
Å han tenn bak föschyöka va så snell me dår.
Men mitt i allt så liet dår ju dylik, gröbbor.